Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.O* ’...O ’... 0 -... 0 0 .. O
Ur Magistrarne i Österås
kring frälsaren, hvilken i midten med svärd och gissel tronade
på världsgloben.
Inne hos flickorna var Maria ensam färdig med håret
vattenkammadt och struket så slätt som med ett stryklod
från den lilla bleka pannan och en stor rosett med alldeles
jämna öglor knuten öfver bröstet. Hon hade äldsta systers
allvarliga ögon och lillgamla uttryck af mors ställföreträderska,
där hon knäböjde på golfvet bredvid den lilla odygdiga
Lisbet, som med de gula lockarna öfver trubbnäsan satt i bara
linnet på en röd träpall, omväxlande lyfte de knubbiga benen
upp och ner och lät toffeln flyga från ena tåspetsen till den
andra. Men Maria tog henne i kroppen som en olydig
docka, pekade på björkriset vid kakelugnen och sade med
moderns stämma och ord och moderns ömma sätt att hota :
”Akta dig, Lisbet!... Du tjänar upp dig till smäll.
Vill du klä dig, lilla Vippendal.”
Den behagsjuka Gertrud satt vid fönstret alldeles
försjunken i flätningen af sitt underbara hår. Hon misstrodde
tydligen den officiösa gamla spegeln öfver tvättbordet och
hade framför sig en privat liten spegelruta, i hvilken hon
oafbrutet mönstrade sig själf med ögon blänkande af ifver
som ett par blå glaspärlor, medan hon vred håret allt hårdare
i de två råttsvansarna på ryggen. Inne hos gossarna brann
ännu den lilla nattlampan med sin flytande veke i oljeglaset,
och rummet låg skuggtäckt innanför de rimfrostiga fönsterna.
Ensamt gunghästen skymtade med sin hvita man och röda
mundering, ryktad, sadlad, färdig att gnäggande galoppera
af, gällde det så till Soria Moria slott. Sten, den långa
andra-klassisten, stod och tvättade sig. Han såg ut som en lärpojke,
hvilken fått orlof från verkstaden, ty den bruna tröjan hängde
ned öfver magen som ett förskinn, och han var löddrig ända
upp i stubbhåret af grön kärnsåpa. Men lilla Hans stod
framför sin säng i nattskjorta och en svart strumpa på ena
benet, halfsofvande, halfgråtande och famlande med de små
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
