- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
253

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Magistrarne i Österås

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under träkorsen längs den af blå Veronika höljda dikesranden
på österhanninge kyrkogård. De yngre bröderna hade
försvunnit i städerna, böjts öfver disk och bord, men i stugan
hade alltid äldsta son tagit regementet efter äldsta son, till
dess Frank själf som pojke med näfven knuten mot nöden
måst se gård och gröda gå ur släkten, och nu satt han
härinne bland de dammiga böckerna i rektorshuset i Österås.

Du skall icke trå,

du har det bättre här än hemma,

upprepade han för sig själf, som så många andra ensliga
grubbeltimmar, också denna söndagsmorgon. Det var ett
gammalt signeri, hvilket han som barn hört drängar och
dejor hviska i örat på nyköpta kreatur för att de skulle
trifvas i ladugården:

Du skall icke trå,

du har det bättre här än hemma.

Och ändock trånade han alltid till barndomshemmet på
tallkrönet öfver den blå lillsjön, till snöensamheten och
skogsmörkret, då han läst i denna gamla familjepostilla, hvilken
uppkallade för hågkomsten hela stugans luft, föräldrarnas
nötta röster, helgdens dubbelstämning af bön och skrock,
den tunga ugnsvärmens frid, gnistsorlet i rökfånget öfver
spiseln, kryddlukten från julbrygden.

Eftertänksamt slöt Frank pärmarna till den gamla
visdomen och började i egna tankar vandra af och an på golfvet.
Stor var icke promenaden. Såsom en burad skogsbjörn såg
den starke mannen ut, där han med stora steg gick på
gångmattan mellan de bokklädda väggarna.

Nu låg den stora postillan hopslagen, men ljuset i staken
bredvid, som han icke tänkt på så länge det blott brunnit
för att låta honom se skriften, drog nu ofrivilligt hans ögon.
Hvad den skälfde och flämtade därborta i dunklet, den en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free