Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - Ett novellfragment
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ur SISTA NOVELLER. * I
ETT NOVELLFRAGMENT.
I en korrespondens från mig själf, som jag fick igen
efter en väns död härom sommaren, låg ett litet
novellfragment. Det bestyrkte, hvad jag alltid trott, att han för
sig själf sysslat med diktande, utan att bry sig om att
publicera något.
Det här meddelade lilla stycket är också för ringa för
att därvid fästa ett nytt namn. Något det minsta spår af
litterär ärelystnad — eller någon annan sorts ärelystnad —
fanns dessutom ej hos honom. Så trycker jag dessa rader
anonymt, därför att de synas mig teckna en typ och möjligen
också kunna göra intryck på andra.
Min döda mor hade de på en gång mjukaste och tunnaste
händer jag känt i världen. Jag kan ännu, om jag sluter
ögonlocken, känna hur de smekte mig, när jag var litet barn och
hon badade mig om aftnarna. Jag kan ännu någon tyst kväll,
då det är mörkt och regnet faller sakta, somna in med känslan
af, att hennes händer stoppa täcket om mig och med en
sista strykning öfver pannan — lätt som snuddandet af en
dunig vinge — lämna mig åt barndomshvilans ro.
Men mest minns jag min mors händer, när hon spelade.
På en gammal taffel med gulnade tangenter och släpig, tung
klang spelade hon Bellman, och jag stod bakom hennes stol
och sjöng. Ljusen i de stora malmstakarna fladdrade för ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
