- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
276

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - Ett novellfragment

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

"*• t- .......... ................................... *J

Oscar Levertin

dylen, som lät ögonblicken falla i glömskan som regndroppar
i hafvet, den lilla obarmhärtiga pendylen, som slet sönder
tid, kärlek och vilja, som en knif en hop tråcklade sömmar.

När jag gick hem, låg majgryningens Stockholm blankt
och skinande under en töckenslöja, som försmälte, med ett
rassel af grenar, som sköto skott, och ljusa utsikter med
solljus öfverallt i de yrvakna gatorna. Berusad af mitt
upp-lefvande, gick jag som en sömngångare med handen kring
en liten portnyckel af aluminium, som hon lämnat mig, så
jag skulle kunna komma in när jag ville. Jag hörde på
fågelsången i Humlegården och var enbart lycklig. Först
när jag steg in i mitt eget rum, var det som medvetandet
plötsligt vaknade upp. Jag studsade till som åt en skräcksyn
vid anblicken af mina egna fredliga möbler; den svala doften
från ett par konvaljer, som min fästmö satt i mitt blomglas,
lät det svindla för ögonen.

Om jag ej fattat i bordskanten, hade jag fallit. Så blef
jag i ett ögonblick lugn igen, lugn, som om jag åldrats år på
en sekund, och föraktfullt klok, som om jag först riktigt
gjort den intima bekantskapen med mig själf. Jag visste, att
jag skulle komma att tala med två tungor, jag visste, att jag
skulle ljuga för dem båda och svika dem båda. Jag lade in
min chapeau-claque i sitt fodral, tände en cigarrett och satte
mig att röka. Men jag drog ner alla rullgardinerna, ty det
var otäckt att se den klara vårmorgonen stirra sig i ansiktet
genom de däfna fönstren.

*



”Välkomna, mina vackra ögon, farväl, mina vackra
ögon,” det var kvinnoröster, som hviskade öfver min bädd.
Min ungdom var gången, och de grå håren lyste vid
tinningen, men jag var alltjämt samme man, som bedrog och
sörjde. Skuggor af kvinnor nalkades i natten, bjödo mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free