- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 21. Verner von Heidenstam ; Oscar Levertin /
277

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - Ett novellfragment

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

.O*0 o -.. 0 ’ .. o -...O’-...-©–..-© O

V Bmaemmamma^B>B" ...

famn och mun, och jag slöt dem till mig och hviskade många
ord, ord snyftande af innerlighet och ord torra som lögner,
och så lät jag dem glida bort i mörkret. Men innan de
för-svunno, sökte alla mitt innersta i mina ögon och trodde sig
finna det, men mina ögon kunde stråla varmt, också när
hjärtat var tomt och tanken öde. Mina ögon bedrogo andra
och mig själf, och i sömnen räddes jag för deras falskhet.
”Min Gud, min Gud, hvem är jag, hvart går jag, och hvar
är vägen, den enda rätta vägen för mig själf? ...” Så ropade
jag i drömmen, och drömmens rop väckte mig, och jag sprang
upp ur sängen och tände ljus.

Jag tände lampor och stakar och stod mot spegelglaset
och letade efter mig själf. Men blicken gled undan ur
pupillerna, och stela och döda som ett par blå glaskulor stirrade
mig till mötes en främmande mans ögon.

*



Nu är det nästan alltid vinter. Det vill naturligtvis icke
säga, att icke sommar och värme och blommor och allt det
andra kommer som det står i almanackan, men ungefär som
högtidsdagar, då man pliktskyldigt skall ut och ha roligt.
Man vet, att festen är strax förbi, att hvardagen med det grå
är det enda verkligt verkliga, och man tar ej det andra på
allvar. Nå, jag klagar ej öfver vintern, tvärtom. Den är lugn
och stilla, man fördrifver sin dag, sköter sina dubbelspel,
och så blir det kväll och man får spriten. Det är godt att
sitta de långa timmarna i röken på krogarna. Bara jag slapp
det där mötet, när jag skilts från bekanta eller obekanta
medsupande och går den ensamma gatan hem. Ja, det är
kanske bara en fyllfantasi, men inte roligare för det. När
jag kommer i pälsen nära mitt hus, förbi den frusna busken
i parken, hvilkens torra sus jag alltid ett ögonblick stannar
och lyssnar på som på ett gammalt bref, hvilkets bedröfvelse

18. — Nationallitteratur. 21.

277

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/21/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free