Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Märk att en gång en blir en. Det gäller intet annat tal.
En är den första af alla siffror och har fostrat alla de andra
ända till oändligheten. I ettan hvilar millionen, som alla de
här kronärtskocksbladen i en och samma botten.”
”Jag struntar i dina mosaiska kronärtskockor,” och
Cesare ref flåsande upp rocken, så hans ludna bringa syntes
i skjortbröstet.
”En fostra ensam! Hvad säger du om det, lilla Agata?”
fortsatte Cesare. ”Ett blir ett och kan aldrig i evighet bli
mer. Annat är det med två. Kom, du lilla rosentrut!”
”Agata stannar!” skrek Melkisedek hest och for upp
från bordet, medan Domenico med bedjande ögon och flaxande
händer sökte mäkla fred. Men flickan, som stått och sysslat
med några diskar i andra rummet, närmade sig steg för steg
med stel blick och handen mot bröstet. En dunkel drift
förde henne framåt, trots ångest och bäfvan. Nu eller aldrig
skulle hon bli fri och löst ur för häxarens våld.
”Vågar jag?” sporde hon med en beslöjad fjärran röst.
”Han förhäxar mig, skjuter olycka på mig ... det är en
trollkarl.”
”Melkisedek en Simon Magus!”
Cesare skrattade så att tårarna runno, så öfvermodigt
och smittosamt, att flickan blundande kastade sig i hans famn.
Då Melkisedek såg detta, svartnade det för hans ögon.
Längst inne i mörkret tyckte han sig se Agatas kropp lysa
lik en stor hvit blomma, med sitt skimrande hvita skinn,
och Cesare lösa hennes hår, det guld- och solskiftande,
drottningens af Saba lena, underbara hår. Synen gick som
en förgiftad pil genom hans hjärta. Han stönade till, famlade
efter ett vapen, hittade en lång, smal spansk knif, med hvilken
brödet skurits, och rusade besinningslöst mot Cesare. Denne
höll sig i bordskanten, vacklande af vin, men undvek med
soldatinstinkt den blänkande eggen.
”Omskurne hund,” ropade han och vred ännu skrat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
