Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Sista Noveller - I Trastevere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tande knifven ur gubbens skakande hand. Men Melkisedek
bet ihop tänderna, skrek som en rasande och störtade sig
besinningslöst mot Cesare. Då blixtrade åter den smala
knifven i luften, och när Melkisedek halkade framåt på det
vinglatta golfvet, trängde klingan djupt in i hans bröst.
Med en underlig rossling föll Melkisedek baklänges.
Hans darrande gula händer flögo ihop öfver bröstet som
på en pappdocka, när man drar i snöret, och medan blodet
forsade ur såret, dunsade han sakta kvidande ner på golfvet.
”Heliga Jesu hjärta!” ropade Domenico skräckslagen.
Agata och Cesare stodo mållösa. Ännu en gång rörde sig
Melkisedek. Han lyfte mot bordsbenet hufvudet med det
långa, af blod och vin drypande grå håret och hviskade sakta,
men hörbart: ”Jag förbannar. Jerusalem förbannar Rom!”
Ansiktet var blekt som hvit sten, ögonen svarta som
mörkret. Ett profetiskt dödshat låg öfver det som af en
oändlig tillvaros oräkneliga sorger fårade Ahasverhufvudet.
Men detta uttryck dröjde blott en minut. När hufvudet åter
segnade ned mot skuldran på det sölade golfvet och de hvita,
kalla ögonlocken för alltid slötos, mildrades alla drag.
Skuggan af det leende, som aldrig i lifvet fallit öfver hans
ansikte, sken där nu med förintelsens välbehag, som i sin
frid löser upp och stillar all spänning af åtrå och hemlöshet.
Nu strömmade människorna till, kallade af skriken och
bullret. Grannar och grannkvinnor fyllde rummen med rop
och förvirrade bestyr. Cesare stod isolerad midt på golfvet.
Ingen vågade närma sig honom utom Agata, som höll hans
hand liksom ville hon dela hans skuld och såg på honom
stelt och oafvändt med lystenhet och lycka i blicken. På
dem båda gjorde hopens tillmålen och hotelser intet intryck.
Cesare stirrade på Melkisedeks lik utan medkänsla eller
ånger, blott med den hårda minen hos en man, som ser att
han gjort en dumhet, för hvilken han måste sota. Med en
kall axelryckning lät han sig föras bort af polisen. Agata
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
