Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar Levertin - Ur Diktare och drömmare - Dantes Vita Nuova
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ålder. — En obestämd strålglans, en ordets
gryningsstäm-ning skimrar och darrar öfver verket. Diktionen får just
därigenom sin särskilda charm, samma rörande förtrollning
som så mången bleknad fresk mot svagt gyllne grund utandas
ur linjeföringens spenslighet och oöfvade melodi, ur
figurteckningens och kompositionens försagdheter. Naturlig gratie
och ungdomlig tafatthet smälta samman i denna stil. Man
minnes stela gestalter, inåtvända leenden och lätt hoplagda,
smala händer.
Den Dante, som skref ”Vita Nuova”, är icke den vanlige,
hvilkens dystra tänkarhufvud med det hårda medaljansiktet
står för allas fantasi. Det är icke den af bitter erfarenhet
och djup spekulation mognade mannen, resenären genom alla
världar, mot hvilkens upptäcktsresa Columbus’ var ett
skol-pojksäfventyr, den store domaren af sig själf och andra,
skiljande de saliga och de förkastade med den obevekliga
rättvisan hos frälsaren på Michelangelos Yttersta Dom. Det
är den unge Dante, sådan redan Giotto målade honom å
en fresk i Bargello, återupptäckt 1840. Klumpig restaurering
har sedan beröfvat denna bild dess finaste fläkt af drömmande
ungdom, men ett par teckningar, gjorda strax efter upptäckten,
reproducerade i den sista, praktfulla Dante-monografien af
Frans Xaver Kraus, låta oss få en föreställning om ”Vita
Nuovas” skald. Framför oss står en ung man mellan tjugu
och trettio år med ett skägglöst ynglingaansikte. Profilen har
intet af mannaårens skärpa och än mindre af ålderns och
landsflyktens bronshårda siardrag. Pannan är strålande hög,
näsan buktad, sinnlig och förnäm, munnen klassisk,
gossaktig i sin veka formning, ögonen, som skola se öfver
världen med ett hvilande lejons stora och oförfärade blick,
äro halfslutna under långa ögonhår, och den själ, som
upplyser detta anlete med sitt sken, är icke Infernos högdragna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
