Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bara en sak att göra. Eftersom denna usla kropp hade tagit
allt herravälde öfver hans själ, eftersom han hade kunnat
supa upp hvad ett barn hade anförtrott honom, eftersom
han var en skam för jorden, måste han befria den från bördan
af så mycken uselhet. Han måste återge sin själ friheten, låta
den gå till Gud.
Han låg på bänken i krogrummet och dömde sig själf:
”Gösta Berling, afsatt präst, anklagad för att ha supit upp
mjölet för ett hungrigt barn, dömes till döden. Hvilken död?
Döden i drifvorna.”
Han fattade sin mössa och raglade ut. Han var hvarken
fullt vaken eller fullt nykter. Han grät af medlidande med
sig själf, med sin stackars nedsudlade själ, som han måste
ge fri.
Han gick inte långt och vek inte af från vägen. Vid
själfva vägkanten låg en hög drifva. Där kastade han sig
ned för att dö. Han slöt ögonen och försökte sofva.
Ingen vet hur länge han låg så, men det var ännu lif
i honom, då Brobyprästens dotter kom springande framåt
vägen med en lykta i handen och fann honom i drifvan vid
vägkanten. Hon hade stått i timtal och väntat på honom. Nu
hade hon sprungit utför Broby backar för att söka reda på
honom.
Hon kände genast igen honom, och så började hon skaka
på honom och skrika af all makt för att få honom vaken.
Hon måste veta hvar han hade gjort af hennes mjölsäck.
Hon måste kalla honom tillbaka till lifvet åtminstone för
så lång stund, att han kunde säga henne hvad som hade blifvit
af hennes kälke och hennes mjölsäck. Söta far sloge ihjäl
henne, om hon hade slarfvat bort hans kälke. Hon bet
tiggaren i fingret och klöste honom i ansiktet, och på samma
gång skrek hon som en förtviflad.
Då kom någon åkande på landsvägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
