Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hatade sin dotter, därför att hon tyckte om Gösta Berling.
Nu stängde han in tjänarna i köket och sin hustru i
sängkammaren. Med dyra eder lofvade han dem, att den, som
försökte släppa in Marianne, skulle han slå fördärfvad. De
visste nog, att han skulle hålla ord.
Så vred hade ännu ingen sett honom. Värre sorg hade
aldrig gått öfver honom. Hade dottern kommit inför hans
ögon, så hade han kanske dödat henne.
Smycken af guld, kläder af siden hade han gifvit henne,
fint vett och boklig lärdom hade han låtit inplanta hos
henne. Hon hade varit hans stolthet, hans ära. Han hade
yfts öfver henne, som om hon hade burit en krona. Å, hans
drottning, hans gudinna, hans firade, sköna, stolta Marianne!
Hade han sparat något för henne? Hade han inte hållit
sig rent för simpel att vara hennes far? Å, Marianne.
Marianne!
Skall han inte hata henne, då hon är förälskad i Gösta
Berling och kysser honom? Skall han inte förkasta henne,
stänga sin dörr för henne, då hon vill vanära sin höghet med
att älska en sådan man? Må hon stanna på Ekeby, må hon
löpa till grannarna för att få nattkvarter, må hon sofva i
snödrifvorna! Det är detsamma, hon är redan släpad i
smutsen, den sköna Marianne. Glansen öfver henne är
borta. Glansen öfver hans lif är borta.
Han ligger därinne i sin säng och hör hur hon slår på
förstudörren. Hvad rör det honom? Han sofver. Därute
står den, som vill gifta sig med en afsatt präst, han har
intet hem för en sådan. Om han hade älskat henne mindre,
om han hade varit mindre stolt öfver henne, så kunde han
ha låtit henne komma in.
Ja, sin välsignelse kunde han inte neka dem. Den hade
han spelat bort. Men öppna sin dörr för henne, det skulle
han inte. Å, Marianne!
Den sköna, unga kvinnan stod alltjämt utanför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
