Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kungliga i sin otröttade styrka, utan vank på sin skönhet,
lyckliga af att hänge sig åt den härliga rörelsen.
Melchior Sinclaire såg på dem en stund; men så gick
han och lät Marianne dansa. Han slängde hårdt igen dörren,
stampade fruktansvärdt i trappan och satte sig utan vidare
i släden, där hans hustru redan väntade, samt körde hem.
När Marianne hade slutat dansa och frågade efter sina
föräldrar, voro de resta.
Då hon fick visshet härom, lät hon dock inte märka
någon förvåning. Hon klädde sig tyst och gick ut på gården.
Damerna i afklädningsrummet trodde, att hon åkte i egen
släde.
Men hon skyndade i sina tunna sidenskor vägen framåt
utan att för någon tala om sin nöd. I mörkret kände ingen
henne, där hon gick vid vägkanten, ingen kunde tro, att
denna sena vandrerska, som af förbiilande slädar drefs upp
i de höga drifvorna, var den sköna Marianne.
Då hon kunde vara trygg midtpå vägen, började hon
springa. Hon sprang, så länge hon orkade, så gick hon,
därpå sprang hon åter. En ohygglig, pinande ångest dref
henne.
Från Ekeby till Björne kan det inte vara längre väg
än på sin höjd en fjärdedels mil. Marianne var snart hemma,
men hon trodde sig nästan ha gått orätt. Då hon nådde
gården, voro alla dörrar stängda, alla ljus släckta. Hon
undrade om hennes föräldrar inte hade kommit.
Hon gick fram och slog ett par tunga slag på ingångsdörren.
Hon fattade i dörrvredet och skakade, så att det
dånade i hela huset. Ingen kom och öppnade, men då hon
ville släppa järnet, som hon med bara händer hade gripit i,
slets det fastfrusna skinnet från handen.
Den store brukspatronen Melchior Sinclaire hade rest
hem för att stänga Björne portar för sitt enda barn.
Han var rusig af mycket drickande, vild af vrede. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
