Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp i vildhet, och kvinnorna måste i blek förfäran fly från
sina hem.
Och vi unga sutto undrande, tysta, hemska till mods
och dock iycksaliga. ”Sådana människor!” tänkte vi. ”Vi
skola aldrig se deras likar.”
”Tänkte aldrig den tidens människor på hvad de
gjorde?” frågade vi.
”Visst tänkte de, barn,” svarade de gamla.
”Men inte, som vi tänka,” envisades vi.
Och så förstodo inte de gamla hvad vi menade.
Men vi tänkte, vi, på själfiakttagelsens underliga ande,
som redan hade hållit sitt intåg i vårt inre. Vi tänkte på
honom med isögonen och de långa, krokiga fingrarna, han,
som sitter därinne i själens mörkaste vrå och plockar sönder
vår varelse, såsom gamla kvinnor plocka sönder lappar af
siden och ylle.
Bit för bit hade de långa, hårda, krökta fingrarna
plockat, tills vårt hela jag låg där som en hög trasor, och
så hade våra bästa känslor, våra ursprungligaste tankar,
allt, hvad vi hade gjort och sagt, undersökts, genomforskats,
sönderplockats, isögonen hade sett på, och den tandlösa
munnen hade hånlett och hviskat: ”Se, det är trasor, bara
trasor.”
Det fanns väl ändå en af den tidens människor, som
hade upplåtit sin själ för anden med isögonen. Hos en af
dem satt han, vaktande vid handlingarnas källa, hånleende
åt ondt och godt, begripande allt, fördömande intet,
undersökande, letande, sönderplockande, förlamande hjärtats
rörelser och tankens kraft genom att hånle utan återvändo.
Den sköna Marianne bar själfiakttagelsens ande inom
sig. Hon kände hans isögon och hånleenden följa hvarje
steg, hvarje ord. Hennes lif hade blifvit till ett skådespel,
där han var den enda åskådaren. Hon var inte människa
mer, hon led inte, gladdes inte, älskade inte, hon utförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
