- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
63

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underliga ånde återuppstånden och hade ännu en gång slagit sig
ned i den sköna Mariannes själ.

Under hela februari månad låg Marianne sjuk på Ekeby.
Då hon uppsökte majoren på Sjö, hade hon blifvit smittad
af kopporna. Den förskräckliga sjukdomen hade med hela
sin våldsamhet kastat sig öfver henne, som var förfärligt
förkyld och utmattad. Döden hade varit henne nära, men
mot slutet af månaden var hon dock återställd. Svag var
hon alltjämt och mycket vanställd. Hon skulle aldrig mer
kallas den sköna Marianne.

Detta var dock inte ännu kändt af någon mer än Marianne
och hennes sköterska. Kavaljererna själfva visste det inte
ens. Det sjukrum, där smittkopporna härskade, stod inte
öppet för hvar man.

Men när är själfiakttagelsens makt större än under
tillfrisknandets långa timmar? Då sitter den och stirrar och
stirrar med sina isögon och plockar och plockar med de
knotiga, hårda fingrarna. Och ser man rätt efter, så sitter
bakom den en ännu gulblekare varelse, som stirrar och
förlamar och hånler, och därbakom ännu en och ännu en.
hånleende åt hvarandra och åt hela världen.

Och medan Marianne låg och såg på sig själf med alla
de stirrande isögonen, dogo alla ursprungliga känslor inom
henne.

Hon låg där och spelade sjuk, hon låg där och spelade
olycklig, spelade förälskad, spelade hämndlysten.

Hon var allt detta, och dock var det blott spel. Allt
blef till spel och overklighet under isögonen, som vaktade
henne, under det att de återigen vaktades af ett par bakom
dem, som vaktades af ett annat par i ett oändligt perspektiv.

Alla lifvets starka krafter voro inslumrade. Hon hade
haft makt till glödande hat och hängifven kärlek under en
enda natt, inte mer.

Hon visste inte ens om hon älskade Gösta Berling.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free