Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon längtade efter att få se honom för att pröfva om han
kunde flytta henne utom sig själf.
Medan sjukdomens välde varade, hade hon haft bara
en redig tanke: hon hade sörjt för att hennes sjukdom inte
skulle bli känd. Hon ville inte se sina föräldrar, hon ville
inte försoning med sin far, och hon visste, att han skulle
ångra sig, om han finge veta hur sjuk hon var. Därför
befallde hon, att hennes föräldrar och alla människor för öfrigt
skulle få veta, att den besvärande ögonsjukdom, som alltid
öfverföll henne, när hon besökte hembygden, tvang henne
att sitta inne bakom fällda gardiner. Hon förbjöd sin sköterska
att tala om hur sjuk hon var, hon förbjöd kavaljererna att
hämta läkare från Karlstad. Hon hade visserligen
smittkopporna, men bara helt lindrigt; i husapoteket på Ekeby
funnos läkemedel nog att rädda hennes lif.
Hon tänkte aldrig på att dö, hon låg blott och väntade
på en hälsans dag för att få fara till prästen med Gösta
och taga ut lysning.
Men nu voro sjukdomen och febern borta. Hon var
åter kall och klok. Det var henne, som om hon ensam
vore klok i denna värld af dårar. Hon hvarken hatade eller
älskade. Hon förstod sin far; hon förstod dem alla. Den,
som förstår, hatar inte.
Hon hade fått veta, att Melchior Sinclaire ämnade ställa
till auktion på Björne och förstöra alla sina ägodelar, så att
hon inte måtte få något arf efter honom. Man sade, att han
skulle göra förödelsen så grundlig som möjligt: först skulle
han sälja möbler och husgeråd, så boskap och redskap och
sist själfva gården, och alla pengarna skulle han stoppa i en
säck och sänka i Löfvens djup. Förskingring, förvirring
och förödelse skulle hennes arf heta. Marianne smålog
gillande, när hon hörde detta: sådan var hans karaktär, så
måste han handla.
Sällsamt tycktes det henne, att hon hade diktat den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
