- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
72

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Sintram kom ända fram till honom.

”Bror har tur nu som alltid,” sade han. ”Här har
kommit en storkarl till gården med släden full af pengar.
Han köper Björne och alla både yttre och inre inventarier.
Han har talat vid en hel mängd att ropa in åt honom. Han
vill visst inte visa sig än så länge.”

”Bror kan väl säga hvem han är, så får jag bjuda på
supen för besväret.”

Sintram tog supen och gick två steg baklänges, innan
han svarade:

”Det lär vara Brobyprästen, bror Melchior.”

Melchior Sinclaire hade många bättre vänner än Brobyprästen.
Det hade varit en årslång fejd mellan dem. Det
gick sägner om hur den store brukspatronen hade legat på
lur i mörka nätter på vägar, där prästen skulle fram, och
hur han hade gifvit honom månget ärligt kok stryk, den
lismaren och bondplågaren.

Väl hade Sintram dragit sig ett par steg tillbaka, dock
undkom han inte alldeles den store mannens vrede. Ett
brännvinsglas fick han mellan ögonen och hela
brännvinsankaren på fötterna. Men så följde ock en scen, som för
långa tider gaf hans hjärta glädje.

”Vill Brobyprästen ha min gård?” röt patron Sinclaire.
”Står ni här och ropar in mina saker åt Brobyprästen?
Å, ni borde skämmas! Ni borde veta hut!”

Han fick fatt i en ljusstake och ett bläckhorn och
slungade dem ut bland folkhopen.

Det var all hans stackars hjärtas bitterhet, som ändtligen
fick ge sig luft. Rytande som ett vildt djur, knöt han näfven
mot de kringstående och slungade hvad kastvapen han hade
mot dem. Brännvinsglas och buteljer flögo tvärsöfver
rummet. Han visste inte till sig i sin vrede.

”Det är slut på auktionen,” röt han. ”Ut med er!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free