Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brukspatronen såg på och skrattade: ”Du var inte så
dum, du,” sade han till solstrålen.
Gården var tyst och ödslig. Inte ett ljud hördes i det
stora huset. Men brukspatronen blef inte otålig. Han visste,
att kvinnor behöfva mycken tid på sig, innan de bli i ordning.
Han satt och såg på dufslaget. Fåglarna hade galler för
gluggen. De voro instängda, så länge vintern varade, för
att höken inte skulle utrota dem. Tid efter annan kom en
dufva och stack sitt hvita hufvud ut mellan maskorna.
”Hon väntar på våren,” sade Melchior Sinclaire. ”Men
hon får ha tålamod än så länge.”
Dufvan kom så regelbundet, att han tog upp klockan
och gaf akt på henne med uret i hand. Precis hvar tredje
minut stack hon ut hufvudet.
”Nej, min lilla vän,” sade han, ”tror hon våren blir
färdig på tre minuter? Hon får lära sig vänta.”
Och vänta fick han själf; men han hade god tid.
Hästarna skrapade först otåligt i snön, men så blefvo
de sömniga af att stå och blinka i solskenet. De lutade
samman sina hufvuden och sofvo.
Kusken satt rak på bocken med piska och tömmar i
hand och ansiktet vändt rätt mot solen och sof, sof, så att
han snarkade.
Men brukspatronen sof inte. Han hade aldrig varit
mindre betänkt på att sofva. Sällan hade han haft
nöjsammare timmar än under denna glada väntan. Marianne
hade varit sjuk. Hon hade inte kunnat komma förr, men
nu skulle hon komma. Å, naturligtvis skulle hon det. Och
allt skulle bli godt igen.
Nu kunde hon ju förstå, att han inte var ond på henne.
Han hade ju kommit själf med två hästar och kursläde.
Borta på flustret utanför bikupan satt en talgoxe i färd
med ett riktigt sataniskt knep. Han skulle ha sig middag
förstås, och rätt som det var knackade han mot flustret med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
