Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LILLIECRONAS HEM.
Det fanns bland kavaljererna en, hvilken jag ofta har
nämnt som en stor musiker. Han var en högväxt, groflemmad
man med stort hufvud och yfvigt, svart hår. Han var
säkert inte stort mer än fyrtio år vid denna tiden, men han
hade ett fult, grofhugget ansikte och ett säfligt sätt. Detta
gjorde, att många räknade honom för gammal. Han var en
god man, men tungsint.
En eftermiddag tog han fiolen under armen och gick
bort från Ekeby. Han sade inte farväl till någon, dock var
det inte hans mening att någonsin komma åter. Han vämjdes
vid lifvet där, alltsedan han hade sett grefvinnan Elisabet i
hennes olycka. Han gick utan att hvila hela aftonen och
hela natten, ända till dess han i den tidiga soluppgången kom
till en liten herrgård, kallad Löfdala, som tillhörde honom.
Det var så tidigt, att ingen människa ännu var vaken.
Lilliecrona satte sig på det gröna gungbrädet utanför
manbyggnaden och såg på sin egendom. Herre Gud! Vackrare
ställe fanns inte. Gräsplanen framför huset låg i en sakta
sluttning och var täckt af fint, ljusgrönt gräs. Det fanns
inte make till gräsplan. Fåren fingo beta på den och barnen
rasa där med sina lekar, men den höll sig ändå alltid lika
tät och grön. Lien gick aldrig öfver den, men mrnst en gång
i veckan lät husmodern sopa bort alla stickor och strån
och torra blad ur det friska gräset. Han såg på sandgången
framför huset och drog plötsligen åt sig fotterna. Barnen
hade sent på kvällen krattat den i riktiga mönster, och hans
stora fötter hade gjort förfärlig skada på det fina arbetet.
Tänk ändå, hur allt växte på detta ställe! De sex rönnarna,
som bevakade gårdsplanen, voro höga som bokar och vida
som ekar. Sådana träd hade man väl aldrig sett förr. Granna
voro de med de tjocka stammarna klädda af gula lafvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
