Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med stora, hvita blomklasar stickande fram ur den mörka
grönskan. Han måste tänka på himmelen och dess stjärnor.
Man kunde nog förundra sig öfver hur träden växte där på
gården. Där stod en gammal pil, så tjock, att två karlar
inte kunde famna om den. Den var nu murken och ihålig,
och åskan hade tagit toppen af den, men dö ville den inte.
Hvarje vår kom en knippa friskt grönt upp ur den afbrutna
hufvudstammen för att visa, att den lefde. Den där häggen
vid östra gafveln hade blifvit ett träd så stort, att det
öfver-skyggade hel# huset. Hela torftaket var hvitt af dess fällda
blomblad, ty häggen hade redan blommat ut. Och björkarna,
som stodo i små klungor här och där på åkrarna, de hade
helt visst sitt paradis på hans gård. Där utvecklade de så
många olika växtsätt, som om de hade slagit sig på att härma
alla andra träd. En var lik en lind, tät och lummig med ett
vidt hvalf öfver sig, en annan stod jämn och pyramidlik
som en poppel, och en tredje hängde grenarna som en
tårpil. Inte en var lik den andra, och härliga voro de
allesamman.
Så reste han sig och gick rundtorn byggningen. Där
låg trädgården så förunderligt fager, att han måste stanna
och dra efter andan. Äppleträden blommade. Ja, det visste
han ju. Det hade han sett att de gjorde på alla andra
herrgårdar också, men det var bara det, att de inte på något
ställe blommade så, som de gjorde på den gården, där han
hade sett dem blomma, alltsedan han var barn. Han gick
med knäppta händer och varsamma steg upp och ned på
sandgångarna. Marken var hvit, och träden voro hvita, ett
och annat med en brytning i skärt. Något så vackert hade
han aldrig sett. Han kände hvarje träd så, som man känner
sina syskon och lekkamrater. Astrakanträden voro helt hvita,
likaså vinterfruktträden. Men sommargyllenas blommor voro
skära, och paradisäpplenas voro rentaf röda. Vackrast var
den gamla oympade apeln, hvars små beska äpplen ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
