- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
125

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

O -...O -.,. O -.-. O 0 ’ ..-o -..-O‘•‘..•O’ –. O’ *. o-.. o

I T ■ >■■■ Il 11 1 * ‘

Hon rådde inte för, att hon var grefvinna, brukade
hon säga; men hon ville i alla fall lefva det lif, som behagade
henne. Hon hade lika roligt på bondbröllop som på
hof-baler. Hon spelade komedier för sina pigor, då ingen annan
åskådare var till hands, och hon medförde fröjd till alla
sällskap, där hon visade sig med sitt lilla vackra ansikte
och sitt svallande lefnadsmod.

Hon beställde täcken af fru Moreus och berömde
flickorna. Hon såg sig om i roskvarteret och berättade om
sina äfventyr på resan. Hon hade alltid äfventyr, hon. Och
till sist vågade hon sig uppför vindstrappan, som var
fruk-tansvärdt brant och smal, och uppsökte mamsell Marie på
hennes gafvelrum.

Där lät hon de svarta ögonen blixtra ned öfver den
ensamma lilla människan och den melodiska rösten smeka
hennes öra.

Hon köpte gardiner af henne. Hon kunde inte lefva
däruppe på Borg utan att ha gardiner i fjällstickning för
alla sina fönster, och på alla bord skulle hon ha någon af
mamsell Maries dukar.

Hon lånade sedan hennes gitarr och sjöng för henne
om glädje och kärlek. Och hon berättade historier för
henne, så att mamsell Marie fann sig förflyttad midt ut i
den lustiga, brusande världen. Och grefvinnans skratt var
en sådan musik, att de frusna fåglarna i roskvarteret började
sjunga, när de hörde det, och hennes ansikte, som knappast
var vackert mer, ty hyn var härjad af smink och det låg
drag af rå sinnlighet kring munnen, syntes mamsell Marie
så vackert, att hon undrade hur den lilla spegeln kunde låta
det försvinna, då den en gång hade uppfångat det på sin
blanka yta.

Då hon gick, kysste hon mamsell Marie och bad henne
komma upp till Borg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free