Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mamsell Maries hjärta stod tomt som de små svalornas
bo vid jultiden. Hon var fri, men hon suckade efter bojor
som en på ålderns dagar frigifven slaf.
Nu började åter en glädjens tid och en sorgens tid
för mamsell Marie, men inte lång, bara korta åtta dagar.
Grefvinnan hämtade henne oupphörligen upp till Borg.
Hon spelade komedi för henne och berättade om sina friare,
och mamsell Marie skrattade så, som hon aldrig hade skrattat
förr. De blefvo de bästa vänner. Grefvinnan visste snart allt
om den unga orgelbyggaren och om afskedet. Och i
skymningen lät hon mamsell Marie sätta sig på fönsterpallen i
det lilla blå kabinettet. Då hängde hon gitarrbandet om halsen
på henne och fick henne att sjunga kärlekssånger. Sedan
satt grefvinnan och såg hur den gamla flickans torra, magra
figur och lilla, fula hufvud aftecknade sig mot den röda
aftondagern, och hon sade, att den stackars mamsellen
liknade en smäktande borgfröken. Men i hvarje sång talades
det om ömma herdar och grymma herdinnor, och mamsell
Maries stämma var den allra tunnaste stämma, och man
kan väl förstå, att grefvinnan skulle ha sin glädje af en
sådan komedi.
Så blef det bjudning på Borg, som naturligt var, då
grefvens mor var hemkommen. Och det gick muntert till
som vanligt. Sällskapet var dock inte stort. Det var endast
socknebor inbjudna.
Matsalen låg på nedre botten, och efter supén hände
det, att gästerna inte drogo uppför trapporna igen, utan
slogo sig ned i grefvinnan Märtas rum, som lågo
därinnanför. Så fick grefvinnan fatt i mamsell Maries gitarr och
började sjunga för sällskapet. Hon var en lustig dam.
grefvinnan Märta, och hon kunde härma alla människor.
Nu fick hon den idén att härma mamsell Marie. Hon vände
ögonen mot himlen och sjöng med en tunn, skrikig barnröst.
”Ånej, ånej, grefvinna!” bad mamsell Marie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
