Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•...o*’... 0 -... 0 0 0 ‘... 0- *.. 0.
’ *’ - " 1 ......’■ ’ ’»II -II I • — •■»■I«*rrr**mm . ■»!*•
Selma Lagerlöf
Rundt omkring honom var öde hed. Men ett litet stycke
högre upp vid flodstranden stod en gammal pil med kort
stam, som öfverst svällde ut till en stor, hufvudlik knöl,
från hvilken nya, färskgröna grenknippen växte ut. Hvarje
höst blef den plundrad på dessa friska årsskott af invånarna
i det bränslefattiga slättlandet. Hvarje vår sände trädet ut
nya, smidiga skott, och under stormiga dagar sågos dessa
fladdra och svänga kring det, liksom hår och skägg fladdrade
kring Hatto, eremiten.
Ärleparet, som brukade lägga sitt bo öfverst på pilens
stam inne bland de uppspirande kvistarna, hade ämnat börja
sitt byggnadsföretag just denna dag. Men bland de våldsamt
piskande grenarna funno fåglarna ingen ro. De kommo
flygande med säfstrån och rottågor och vinterstånden starr,
men de måste vända om med oförrättadt ärende. Just då
märkte de den gamle Hatto, som anropade Gud om att
stormen måtte varda sju gånger våldsammare, på det att
småfågelnästet måtte bortsopas och örnaredet förödas.
Naturligtvis kan ingen nu lefvande begripa hur mossig
och förtorkad och knotig och svart och olik en människa
en sådan där gammal hedbo kunde vara. Skinnet satt så
stramt öfver panna och kinder, att han närmast liknade en
dödskalle, och man såg blott på ett litet glimmande i bottnen
af ögonhålorna, att han ägde lif. Och kroppens förtorkade
muskler gåfvo den ingen rundning, utan den uppsträckta,
bara armen bestod endast af några smala benpipor, klädda
med tillskrynkladt, hårdnadt, barkliknande skinn. Han bar
en gammal, tätt åtsittande, svart kåpa. Han var brunbränd
af solen och svart af smuts. Endast hans hår och skägg
voro ljusa, bearbetade af regn och solsken, tills de hade
kommit att få samma gröngråa färg som pilbladens undersida.
Fåglarna, som foro omkring och sökte boplats, togo
Hatto, eremiten, för en annan gammal pil, stäckt i sin
him-melssträfvan af yxa och såg liksom den verkliga. De kretsade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
