Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0**’*...o-...o-..».q-%..o•■•„•©•••..-o-■••..•©•’...-©••...•o—o’ •..-•o-*..’-o-...-©"*..’-o.
■ ........ ......—- .....––––T.r •:
där just allra värst. Den fromme mannen störes i sina böner
af detta pipande.
Och sakta, sakta sjunker hans arm på leder, som nästan
ha mist förmågan att röra sig, och hans små eldögon stirra
ned i boet.
Aldrig hade han sett något så hjälplöst fult och uselt:
små nakna kroppar med några glesa dun, inga ögon, ingen
flygkraft, egentligen blott sex stora, gapande munnar.
Det kom honom så underligt före, men han tyckte om
dem, just sådana de voro. Deras far och mor hade han
aldrig fritagit från den stora undergången, men då han
hädanefter åkallade Gud för att af honom begära världens
frälsning genom förstörelsen, gjorde han ett tyst undantag
för dessa sex värnlösa.
Då bondkvinnorna nu bragte honom mat, tackade han
dem inte med att önska deras undergång. Eftersom han var
nödvändig för de små däruppe, var han glad, att de inte
läto honom svälta ihjäl.
Snart syntes sex runda hufvuden hela dagen sträcka
sig utom boets kant. Den gamle Hattos arm sjönk allt oftare
ned till hans ögon. Han såg fjädrarna sticka fram ur det
röda skinnet, ögonen öppnas, kroppsformen afrundas.
Lyckliga arfvingar till den skönhet, som naturen har skänkt de
luftfärdande djuren, utvecklade de sig snart i sin fägring.
Och under allt detta stego bönerna om det stora
för-därfvet allt tveksammare från den gamle Hattos läppar. Han
menade sig ha Guds löfte, att det skulle inbryta, då
fågelungarna voro flygfärdiga. Nu stod han och liksom sökte
en undflykt för Gud Fader. Ty dessa sex små, som han
hade värnat och omhuldat, kunde han inte uppoffra.
Det var en annan sak förut, när han inte hade något,
som var hans eget. Kärleken till de små och värnlösa, som
det har blifvit hvarje litet barns uppgift att lära de stora,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
