Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.••©*». .’©’”»..O"«..* a.
–––––––––––•■>•
farliga människorna, kom öfver honom och gjorde honom
tveksam.
Han ville stundom slunga hela boet i floden, ty han
menade, att det är godt för dem, som få dö utan sorg och
synd. Skulle han inte rädda de små undan rofdjur och köld,
undan hunger och lifvets mångahanda hemsökelser? Men
då han tänkte så, kom sparfhöken susande rätt ned mot boet
för att förgöra ungarna. Då grep Hatto den djärfve med sin
vänstra hand, svingade honom rundt öfver sitt hufvud och
slungade honom med vredens makt ut i floden.
Den dag kom, då de små voro flygfärdiga. En af
ärlorna arbetade inne i boet för att knuffa ungarna ut på
kanten, medan den andra flög omkring, visande dem hur lätt
det vore, om de blott vågade försöka. Och då ungarna
envisades med att vara rädda, foro de båda fullväxta åstad
för att låta dem se sin allra vackraste flygkonst. Sprittande till
med vingarna, flögo de fram i långa bukter, eller ock stego
de rätt upp som lärkor och höllo sig stilla i luften med
häftigt dallrande vingar.
Men då ungarna alltjämt envisades, kunde Hatto,
eremiten, inte låta bli att blanda sig i saken. Han gaf dem
en varlig knuff med fingret, och så var allt afgjordt. Ut
foro de fladdrande och osäkert, piskande luften som
läderlappar, sjönko, men höjde sig, fattade hvari konsten låg och
använde den till att så snart som möjligt nå boet igen.
Föräldrarna kommo stolta och jublande ned till dem, och den
gamle Hatto smålog.
Det var han, som hade gjort slag i saken i alla fall.
Han undrade nu på allvar, om det inte kunde finnas
någon undflykt för Vår Herre.
Kanske, när allt kom omkring, att Gud Fader höll denna
jord på sin högra hand som ett stort fågelnäste, och kanske
han hade kommit att hysa kärlek för alla dem, som där bygga
och bo. för alla jordens värnlösa barn. Kanske han ömkade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
