Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
g’m\%.or’’...-0";. o-...o-...-o**..o*
första slantar genom att ro en främmande öfver ån och kom
och gaf dem till sin mor utan att ta undan ett runstycke!
Då såg mor så glad ut, att han svällde af stolthet och inte
kunde låta bli att förråda hur omåttligt ärelysten han hade
varit.
”Mor, är jag nu inte lika bra som bror Ruben?”
Mor såg pröfvande på honom. Det var, som om hon
jämförde hans friska, strålande ansikte med det lilla bleka
ute på stentrappan. Och mor hade säkert velat svara ja,
om hon hade kunnat, men mor kunde inte.
”Mor håller mycket af dig, Ivan, men sådan som bror
Ruben blir du aldrig.”
Det var oöfverkomligt, det insågo alla barnen, men ändå
kunde de inte låta bli att sträfva.
De växte upp till duktiga människor, de arbetade sig
fram till förmögenhet och anseende, medan bror Ruben bara
satt stilla på sin stentrappa. Men han hade ändå försprång.
Han var oupphinnelig.
Och vid hvarje framsteg, vid hvarje förbättring, då det
så småningom lyckades dem att bjuda mor ett godt hem och
välstånd, så fick det vara lön nog för dem, att mor sade:
”Ack, att min lilla Ruben hade fått se detta!”
Bror Ruben följde mor genom hela lifvet, ända till
dödsbädden. Det var han, som förtog dödsplågorna deras udd
eftersom hon visste, att de förde henne till honom. Midt i
den största jämmern kunde mor le vid tanken på att hon
gick att möta lilla Ruben.
Och så dog hon, hvars trogna kärlek hade upphöjt och
förgudat en stackars liten treåring.
Men inte heller då blef det slut med den lilla Rubens
historia. För alla sina syskon var han blifven en symbol för
det sträfsamma lifvet i hemmet, för kärleken till mor, för
alla de rörande minnena från mödans och motgångens år.
Det låg alltid något varmt och vackert i deras röster, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
