Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
——————.... ■■ ■ ——- ———— n —1——’"J
Ur Osynliga Länkar
isen, kom hon inte alls med något lugnande och tröstande,
utan bara med detta eviga:
”Sitt inte så, min lilla gosse! Tänk på morbror Ruben,
som dog, då han var fem år, liksom du är nu, därför att han
satte sig i en snödrifva!”
Gossen steg genast upp, då han hörde talas om morbror
Ruben, men han kände kyla ända in i hjärtat. Hur kunde
mamma prata om morbror Ruben, då hennes lilla gosse var
så bedröfvad? Gärna för Axel fick han sätta sig och dö,
hvar han behagade, men nu var det, som om denne döde
ville ta hans egen mamma ifrån honom, och det kunde Axel
inte tillåta. Så lärde han hata morbror Ruben.
Högt uppe i trappuppgången i Axels hem fanns en
stenbalustrad, som var svindlande härlig att sitta på. Djupt under
låg förstugans stengolf, och den, som satt grensle däruppe,
kunde drömma, att han färdades fram öfver afgrunder. Axel
kallade balustraden för den gode gångaren Grane. På dess
rygg sprängde han öfver brinnande vallgrafvar in i förtrollade
slott. Där satt han stolt och trotsig med de stora hårbucklorna
vajande för det häftiga anloppet och kämpade Sankt Görans
strid med draken. Och ännu hade det inte fallit morbror
Ruben in att vilja rida där.
Men naturligtvis kom han. Just som draken vred sig i
dödsångest och Axel satt där i hög segervisshet, hörde han
barnjungfrun ropa: ”Lilla Axel, sitt inte där! Tänk på
morbror Ruben, som dog, då han var åtta år gammal, liksom
Axel är nu, därför att han satt och red på ett stenräcke!
Här får Axel aldrig mer sitta.”
En sådan afundsjuk gammal dummerjöns, den morbror
Ruben! Han tålde visst inte, att Axel dödade drakar och
räddade prinsessor. Om han inte aktade sig, så skulle Axel
visa, att också han kunde vinna ära. Om han hoppade ned
i stengolfvet här nere och sloge ihjäl sig, då skulle han allt
känna sig fördunklad, den där storljugaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
