Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.0‘ -., 0 ...o**... 0 -...-0 ••.. O* •.. O-* ..-o O* ..’O *.. 0 o.
GUDSFREDEN.
Det var en gång en gammal bondgård, och det var en
julafton med tung himmel såsom före ett stort snöfall och
med pinande blåst från norr. Det var just vid den tiden
på eftermiddagen, då folk hade brådt med att afsluta sitt
arbete, därför att man skulle gå och bada i badstugan.
Därinne eldade man så häftigt, att lågan slog ut genom
skorstenen, och massor af gnistor och sotflingor flögo för vinden
och föllo ned på de snöhöljda uthustaken.
I och med det att lågan steg upp ur badstuskorstenen
och reste sig öfver gården som en eldpelare, började alla
människor känna, att julen var för handen. Pigan, som låg
i förstugan och skurade, började småsjunga, fastän
skurvattnet frös till is i baljan bredvid henne. Drängarna, som
stodo i skjulet och höggo julved, började klyfva två vedträn
i taget och svängde yxorna så lustigt, som hade arbetet endast
varit en lek.
Ur boden kom en gammal kvinna med en stor hög runda
vörtbrödskakor på armen. Hon gick långsamt öfver gården
in i det stora, rödmålade boningshuset och kom försiktigt in
i storstugan, där hon satte ned brödet på långbänken. Så
bredde hon duk på bordet och lade ut brödet i högar, ett
stort och ett litet i hvarje. Hon var en besynnerlig, ful gammal
människa med rödaktigt hår, tunga, släpande ögonlock och
ett eget stramt drag vid munnen och hakan, som skulle
hals-senorna vara för korta. Men nu i julkvällen var det en sådan
frid och glädtighet öfver henne, att man just inte kunde se
hur ful hon var.
Men det var en på gården, som inte var glad, och det
var hon, som höll på att binda björkrisviskorna, hvilka skulle
begagnas under badet. Hon satt framme vid spiseln och hade
ett helt fång fint björkris framför sig på golfvet, men hon
10. — Nationallitteratur. 22.
147
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
