Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända fram till honom. Men då hon så kom att se honom
in i ögonen, tycktes han henne så ljuf och trösterik, att hon
lade sig ned för honom och bad. Och hon lofvade, att om
han ville hjälpa henne och don Antonio ur deras nöd, så
skulle hon lägga en hel aftons inkomst i den stora lådan,
som hängde bredvid honom.
Efter slutad bön dolde sig donna Emilia bakom
kyrk-dörren och försökte uppfånga hvad de förbigående sade.
Ty om bilden därinne ville hjälpa henne, skulle han nu låta
henne höra ett ord, som sade henne hvad hon hade att göra.
Hon hade inte stått där i två minuter, förrän gamla
Assunta från domkyrkotrappan kom och gick förbi i sällskap
med donna Pepa och donna Tura. Och hon hörde Assunta
säga med sin högtidliga röst: ”Det var det året, då jag
första gången hörde ’Det gamla martyriet’.” Donna Emilia
hörde detta alldeles tydligt. Assunta sade verkligen ”Det
gamla martyriet”.
Donna Emilia tyckte, att hon aldrig kom hem. Det var,
som hade benen inte kunnat föra henne fort nog. Det var,
som hade vägen mångdubblat sig för henne. Då hon ändtligen
såg teaterknuten med de röda lyktorna under taket och de
stora bildrika affischerna, var det, som hade hon gått
många mil.
Då hon kom in till don Antonio, satt han med sitt stora
hufvud lutadt i händerna och stirrade i bordsskifvan. Det
var en sorg att se don Antonio. Under dessa sista veckor
hade han börjat förlora sitt hår. Högst uppe på hjässan var
det så tunt, att skinnet lyste igenom. Var det underligt, då
han bar på sådana bekymmer? Medan hon hade varit borta,
hade han haft alla sina dockor framme och synat dem. Det
gjorde han nu alla dagar. Han brukade sitta och se på den
dockan, som spelade Armida. Var hon då inte vidare skön
och förledande? kunde han fråga. Och han försökte bättra
upp Rolands svärd eller Karl den stores krona. Donna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
