Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emilia såg, att han ånyo hade förgyllt kejsarkronan, det
var väl minst femte gången. Men så hade han upphört midt
i arbetet och satt sig att grubbla. Han hade märkt det själf.
Det var inte förgyllning, som fattades honom, det var en idé.
Då donna Emilia kom in i rummet, sträckte hon fram
sina händer mot sin man.
”Se på mig, don Antonio Greco!” sade hon. ”Jag bär
i mina händer guldskålar fulla med kungsfikon.”
Och hon berättade hur hon hade bedt och hvad hon
hade lofvat och hvad hon hade blifvit tillrådd.
Då hon sade detta till don Antonio, sprang han upp.
Armarna föllo stelt ned utefter kroppen, och håret reste sig
på hans hufvud. Han kom i obeskriflig förfäran. ”Det
gamla martyriet,” skrek han, ”Det gamla martyriet!”
Ty ”Det gamla martyriet” är ett mysterium, som i sin tid
spelades öfver hela Sicilien. Det utträngde alla andra oratorier
och mysterier och spelades hvarje år i hvarje stad under
ett par århundraden. Det var årets största dag, då ”Det gamla
martyriet” uppfördes. Men nu spelas det inte mer. Nu lefver
det endast kvar i folkets minne såsom en saga.
I forna dagar spelades det väl också på marionetteatern.
Men nu har det kommit att betraktas såsom för gammalt och
omodernt. Det har kanske inte varit speladt på trettio år.
Don Antonio började ryta och skrika åt donna Emilia,
därför att hon kom och pinade honom med dårskaper. Han
stred emot henne som mot en demon, som hade kommit
för att bemäktiga sig honom. Det var häpnadsväckande, det
var hjärtskärande, sade han. Hur kunde hon få ett sådant
ord in i öronen? Men donna Emilia stod lugn och lät honom
rasa. Hon sade endast, att hvad hon hade hört var Guds vilja.
Don Antonio började också snart bli tveksam. Den
stora tanken tog så småningom väldet öfver honom. Det
fanns ingenting, som hade varit så älskadt och speladt på
Sicilien. Och bodde det inte ständigt samma folk på den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
