Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gårdsplanen och några väldiga halmstackar bakom
ladugårdslängan. Det var likaså vackert att se den resa sig midt ibland
de jämna åkrarna, som det är att se ett stort fartyg höja sig
med master och segel öfver den breda hafsytan.
”Och en sådan gård, som du har!” tänkte han, som
plöjde. ”Där finnas många vältimrade hus och god boskap
och raska hästar och tjänare, som äro trogna som gull. Du
är då åtminstone så rik som någon i häradet, och aldrig
behöfver du frukta för att bli utfattig.
”Ja, det är nu inte heller fattigdom jag är rädd för,” sade
han som svar på sin egen tanke. ”Jag skulle vara nöjd, om
jag bara vore lika bra karl som min far och farfar.
"Det var dumt, att jag kom in på de här tankarna,”
fortfor han, ”för jag var så glad nyss. Men tänk nu bara
på den här enda saken! I fars tid rättade sig alla grannarna
efter honom i allt han gjorde: samma morgon han började
slåttern, började de, och samma dag, som vi togo till med
att plöja trädet på Ingmarsgården, satte de plogen i jorden
hela dalen uppefter. Men nu har jag plöjt här i ett par
timmar redan, utan att någon har börjat hvässa en plogbili
en gång.
”Jag tror, att jag har styrt gården så väl som någon,
som har hetat Ingmar Ingmarsson,” sade han. ”Jag har fått
mer för mitt hö, jag, än far, och jag nöjer mig inte med
de små gräsgångna dikena, som löpte genom åkern på hans
tid. Och en sanning är det, att jag inte far så illa fram
med skogen som far och bränner ner den till svedjeland.
”Det känns tungt mången gång,” sade karlen, ”det är
inte alltid jag tar det så lätt som i dag. När far och farfar
lefde, då hette det, att Ingemarerna hade lefvat så länge i
världen, att de visste hur Vår Herre ville ha det, och folk
rent af tiggde dem, att de skulle regera öfver socknen. De
satte till både präst och klockare, de bestämde när älfven
skulle rensas och hvar det skulle byggas skolhus. Men mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
