Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Därför att jag är en så arm synderska,” sade Brita och
tryckte händerna mot hjärtat. Hon tyckte, att det ville brista
af sorg. — ”Hur?” frågade gumman åter. — ”Därför att
hon är en så arm synderska,” upprepade Ingmar.
Då Brita hörde, att han upprepade hennes ord med
kall, likgiltig röst, bröt med ens sanningen in på henne.
Nej, aldrig skulle han ha stått så där och upprepat de orden
för modern, om han hade tyckt om henne, om han hade
haft ett spår af kärlek för henne. Det var ingenting att
undra öfver längre. Nu visste hon hvad hon behöfde veta.
”Hvarför stiger hon inte ur?” frågade gumman. Brita
bekämpade gråten och svarade själf högt: ”Därför att jag
inte vill bringa Ingmar i olycka.” — ”Jag tänker hon talar
rätt,” sade matmodern. ”Låt du henne resa, Lill Ingmar!
Du skall då veta åtminstone, att annars blir det jag, som
far. Jag sofver inte en natt under samma tak som en
sådan där.”
”Låt oss för Guds skull resa!” jämrade sig Brita.
Ingmar svor till, vände hästen och hoppade upp i kärran.
Han var led vid alltihop och gitte inte kämpa längre.
Då de voro utkomna på vägen, mötte de kyrkfolk gång
på gång. Ingmar blef besvärad af det och körde plötsligen
in på en liten skogsväg, som hade varit landsväg förr i tiden.
Den var stenig och backig, men väl farbar för enspännare.
Just som han vek in där, ropade någon åt honom. Han
såg sig om. Det var postbudet, som räckte honom ett bref.
Ingmar tog det, stoppade det i fickan och körde in i skogen.
Så snart han var så långt kommen, att ingen kunde se
honom från vägen, höll han stilla och tog fram brefvet. I
samma stund lade Brita handen på hans arm. — ”Läs det
inte!” sade hon. — ”Skall jag inte läsa det?” — ”Nej, det
är ingenting att läsa.” — ”Hur kan du veta det?” — ”Det
är från mig, det där brefvet.” — ”Då kan du själf säga
mig hvad som står i det.” — ”Nej, det kan jag inte.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
