Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han såg på henne. Hon var blossande röd, och ögonen
voro vilda af ängslan. — ”jag tror jag läser det där brefvet
ändå, jag,” sade Ingmar. Han började bryta det. Då gjorde
hon ett försök att rycka det till sig. Han höll emot och
fick upp det ur kuvertet. — ”Å Herre Gud,” jämrade hon
sig, ”ingenting skall då besparas mig!”
"Ingmar,” "bad hon, ”läs det om ett par dar, då jag
är på väg!” Han hade det redan utbredt och började ögna
igenom det. Hon lade handen öfver papperet. ”Hör nu,
Ingmar, det var fängelseprästen, som fick mig att skrifva
det, och han lofvade behålla det och sända det till dig,
då jag redan var ombord på ångbåten. Nu har han sändt
af det för tidigt. Du har inte rätt att läsa det än. Låt mig
bara komma bort, Ingmar, innan du läser det!”
Ingmar gaf henne ett vredgadt ögonkast, hoppade ur
kärran för att få vara i fred och ställde sig att läsa brefvet.
Hon var i likadant uppror, som hon hade kunnat vara förr
i världen, då hon inte hade förmått drifva igenom sin vilja.
— ”Det är inte sant det, som står där. Prästen öfvertalade
mig att skrifva. Jag tycker inte om dig, Ingmar.” Han såg
upp från brefvet, gaf henne en stor, förundrad blick. Då
bief hon tyst, och ödmjukheten, som hon hade lärt i fängelset,
kom åter upp i henne och betvang henne. Hon led väl inte
större smälek, än hon hade förtjänat.
Ingmar stod och sträfvade med brefvet. Plötsligen
kramade han ihop det i otålighet, och ur hans strupe kom
ett ljud, som var snarlikt en rossling. — ”Jag kan inte
bli klok på det,” sade han och stampade i marken. ”Det
går rundt för ögonen.” Han kom öfver till Britas sida och
grep henne hårdt i armen. ”Är det sant, att det står i
brefvet, att du tycker om mig?” Han var förbistradt rå i
stämman och gräslig att se på. Brita satt tyst. ”Står det
där i brefvet, att du tycker om mig?” upprepade han och
såg snarast förbittrad ut. — ”Ja,” sade hon tonlöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
