Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss.” — ”Hvem är det?” — ”Det är far. Han ställer nog
så, att det går.”
Det kom någon gående på skogsvägen. Det var Kajsa,
men de kände knappast igen henne, eftersom hon inte hade
oket och korgarna. — ”Goddag, goddag!” sade de, och
gumman kom fram och skakade hand med dem. — ”Ja, här
sitter ni, medan alla drängar på Ingmarsgården äro ute och
söka er.”
”Ni hade så brådtom ur kyrkan,” fortfor gumman, ”så
att jag inte hann råka er där, men jag ville ju hälsa på Brita,
så jag gick ner till Ingmarsgården. På samma gång som
jag kom prosten dit, och han var inne i storstugan, förrän
jag hade hunnit hälsa en gång. Han ropade genast till mor
Märta, innan han så mycket som hade tagit henne i hand:
’Nu, mor Märta, får ni glädje af Ingmar! Nu syns det,
att han är af den gamla stammen, nu få vi börja kalla honom
Stor Ingmar.’ Mor Märta säger aldrig mycket, nu blef hon
bara stående och knöt på hufvudduken. — ’Hvad säger
prosten?’ sade hon då ändtligen. — ’Han har hämtat hem
Brita,’ sade prosten, ’och tro mig, mor Märta, det blir han
ärad för, så länge han lefver!’ — ’Ånej, ånej!’ sade
gumman. — ’Jag höll på att komma af mig, när jag såg dem sitta
i kyrkan. Det var bättre predikan, än jag kan hålla. Ingmar
blir oss alla till en föresyn, såsom hans far var.’ — ’Prosten
talar om tunga nyheter,’ sade mor Märta. — ’Är han inte
kommen hem än?’ — ’Ånej, han är inte hemma, men kanske
de först ha farit till Bergskog.’ ”
”Sade mor så?” utbrast Ingmar. — ”Ja visst, och allt
medan vi ha väntat på er, har hon skickat af det ena budet
efter det andra för att leta efter er.”
Kajsa fortfor att språka, men Ingmar hörde inte mer
hvad hon sade, utan var i tankarna långt borta. — ”Så
kommer jag in i storstugan,” tänkte han, ”där far sitter med
alla de gamla Ingemarerna. ’Goddag du, Stor Ingmar
14. — Nationallitteratur 22
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
