Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bo på landsvägen som skojare. Det skulle far se!” — ”Du
skrattar i dag, men det går inte, Ingmar, det går inte, och
det är mitt fel.” — ”Jag tänker det går,” sade han, ”för
numera bryr jag mig inte ett dyft om något annat än dig.”
Brita var halft gråtfärdig af ängslan, men han lät henne
bara tala om gång på gång hur hon hade tänkt på honom
och längtat. Han blef så småningom stilla som ett barn,
som hör en vaggsång. Det var alltsammans helt annorlunda,
än hvad Brita hade tänkt. Hon hade tänkt sig, att om hon
råkade honom, då hon kom ut ur fängelset, så skulle hon
genast tala om sitt brott och hur det tyngde henne, att hon
bar inom sig så mycket ondt. Hon hade velat säga honom
eller modern eller hvem helst, som hade kommit, att hon
visste hur mycket hon stod under dem alla. De skulle
aldrig tro, att hon räknade sig som en af dem. Men hon
fick inte säga något af allt detta till honom.
Så afbröt han henne och sade mycket stillsamt: ”Det
är något du vill tala om för mig.” — ”Ja, det är så.” —
”Du tänker på det hela tiden.” — ”Natt och dag.” — ”Och
det blandar sig in i allting.” — ”Det gör så.” — ”Tala
om det nu, så bli vi två om att bära det!” Han satt och
såg på hennes ögon, som hade något af skrämsel och vildhet
i sig. De blefvo lugnare, medan hon talade. — ”Det är bättre
för dig nu,” sade han, då hon hade slutat. — ”Det är, som
det vore borta,” sade hon. — ”Det är därför, att vi äro två
om det. Nu vill du kanske inte resa?” — ”Å, nog ville jag
stanna,” sade hon och knäppte ihop händerna.
”Då ska vi fara hem,” sade Ingmar och reste sig. —
”Nej, jag törs inte,” sade Brita. — ”Mor är inte så farlig,”
sade Ingmar, ”bara hon förstår, att man vet hvad man vill.”
— ”Nej, aldrig vill jag drifva henne från hennes hem. Jag
kan inte se mig annan råd, än att jag får fara till Amerika.”
— ”Jag skall säga dig något,” sade Ingmar och log
hemlighetsfullt, ”du behöfver inte vara rädd. Det är en, som hjälper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
