Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vackra hemlandsbygd med dina vänliga röda och hvita
gårdar i de täta träddungarna, du med dina goda åkrar, med
dina hagar och betesplatser, med din långa dal, som klyfves
af den smidiga älfven, hör oss! Låt oss bedja Gud, att vi
få mötas än en gång! Må vi få se dig åter i himmelen!
Då det långa tåget af kärror och lastvagnar hade kommit
öfver bron, drog det förbi kyrkogården.
Inne på kyrkogården låg en stor, platt gråstenshäll, som
var ganska anfrätt af ålder. Den bar intet årtal eller namn.
men man visste af gammalt, att det var en bonde af Ljung»
gårdsätten, som låg begrafven under den.
En gång då Ljung Björn Olofsson, som nu for till
Jerusalem, och hans bror Per voro barn, hade de suttit på
den där stenhällen och samspråkat.
Till en början hade de varit goda vänner, men till sist
hade de råkat ihop om något, de hade blifvit ifriga och höjt
rösterna.
Hvad de hade tvistat om, hade de sedan glömt, men
hvad de aldrig hade förgätit, var, att då de grälade som
värst, hade de hört en tydlig och långsam knackning mot
stenen, som de sutto på.
De hade tystnat ögonblickligen. De hade tagit hvarandra
vid handen och smugit därifrån, och de kunde sedan aldrig
se stenen utan att tänka på detta.
Då nu Ljung Björn reste förbi kyrkogården, fick han
se sin bror Per sitta på den där stenhällen, stödjande
huf-vudet mot händerna.
Ljung Björn höll inne sin häst och tecknade åt de andra,
att de skulle stanna och vänta på honom. Han steg ned ur
åkdonet, klättrade öfver kyrkogårdsmuren och gick och satte
sig på stenen bredvid brodern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
