- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 22. Selma Lagerlöf ; Gustaf Fröding /
217

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i dag?” — ”Nej, det är jag, som blir ond, då jag tänker
på att jag skall mista dig.”

De gingo ned på landsvägen, och Ljung Per tog Björns
hustru kraftigt i hand. ”Jag har köpt Ljunggården,” sade
han. ”Jag säger dig det nu, på det att du må veta, att du
kan komma tillbaka dit, när du vill.”

Han tog på samma sätt det äldsta barnet i hånd. ”Kom
ihåg detta, du, att du har gård och grund att komma till,
ifall du vill vända åter till hemlandet!”

Han gick från det ena till det andra af barnen, ända
tills han kom till Lill Erik, som bara var två år och inte
kunde förstå hvad han menade. ’’Kom ihåg ni, alla barn,
att tala om för Lill Erik. att han har gård och grund att
komma till, när helst han vill vända åter!”

Och det långa tåget drog vidare.

*



Då det långa tåget af kärror och lastvagnar hade kommit
förbi kyrkogården, råkade det in i en stor skara af släktingar
och vänner till de bortdragande, som ville bjuda dem farväl.

Där blef ett långt uppehåll, ty alla ville trycka deras
händer och säga några afskedsord.

Då de sedan åkte fram genom kyrkbyn, var vägen
kantad af folk, som vilie se deras afresa. Det stod människor
på alla trappor, de hängde ut genom fönstren, de sutto
uppflugna på gärdesgårdarna, och de, som bodde längre bort,
stodo ute på kullar och backar och vinkade och viftade.

Det långa tåget körde långsamt framåt förbi
människoskarorna, ända tills det nådde nämndeman Lars
Clements-sons hem. Där stannade det, och Gunhild steg ur för att
gå in och säga farväl.

Gunhild hade bott på Ingmarsgården, alltsedan hon
bestämde sig för att följa med till Jerusalem. Hon hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/22/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free