Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gabriel satte sig på Betsys plats bredvid sängen. Gertrud
tycktes inte fråga efter om det var han eller Betsy, som
satt där. Hon fortfor alltjämt att tala om paradisbrunnen,
låg och målade ut för sig hur läskande och friskt och rent
vattnet därifrån måtte vara.
”Ser du, Gabriel, jag kan inte få Betsy att tro, att
vattnet i den brunnen är bättre än annat vatten här i staden,”
klagade hon. ”Det är därför hon inte gör något för att
skaffa mig det.”
Gabriel hade blifvit mycket fundersam och grubblande.
”Jag sitter och undrar om jag inte borde gå och hämta hem
sådant där vatten åt dig,” sade han.
Gertrud blef helt förskräckt och grep honom i
rockärmen för att hålla kvar honom. ”Ånej, det skall du inte
tänka på, jag klagar bara på Betsy, därför att jag är så
törstig. Jag vet så väl, att hon inte kan skaffa mig vatten
från paradisbrunnen. Miss Young talade ju om, att
muhammedanerna hålla den så helig, att de alls inte tillåta någon
kristen att hämta vatten ifrån den.”
Gabriel satt tyst en stund, men han fortfor att grubbla
på samma sak. ”Jag kunde väl klä ut mig till muhammedan,”
föreslog han.
”Du får alls inte tänka på något sådant,” sade Gertrud,
"det är riktigt dåraktigt af dig.” Men Gabriel ville inte
öfverge planen. — ”Om jag talar vid den gamla skomakarn,
som sitter här i kolonien och lagar våra skor, så tror jag
nog, att jag får låna hans kläder,” sade han.
Gertrud låg tyst och eftersinnande. ”Är skomakarn
här i dag?” frågade hon. — ”Ja, han är så,” sade Gabriel.
— ”Ja, det kan i alla fall inte bli till något,” suckade Gertrud.
”Jag tror, att jag borde ge mig af nu på eftermiddagen,
då det inte är någon fara för att jag kan gå och få solstyng,” *
sade Gabriel. — ”Men är du inte förfärligt rädd? Du skall
veta, att de slå ihjäl dig, om de känna igen, att du är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
