Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■0‘-...0-.t.Q-.., g–...-Q’-..Q....’O ■■. o ...O -M/O-».. o- .. O -,. O- ...O- ...g.
marken. De visste inte förut hvad det ville säga att strida
med en dalkarl.
”Men snart äro de på fötter igen, och flera komma till.
Och nu äro de så många, att jag tydligt ser, att jag skall bli
öfvermannad.” — ”Men då kommer han nog fram, han
dervisch-schejken, ” inföll Gertrud. Gabriel upptog genast
idén. — ”Ja, han kommer fram mycket stilla och värdigt
och säger några ord till folkhopen, och genast upphör den att
hota och anfalla mig.” — ”Jag vet så väl, så väl hvad han
sedan gör,” sade Gertrud. — ”Så fäster han en klar, lugn
blick på mig,” sade Gabriel. — ”Nå, än sen då?” — Gabriel
försökte få fram något, men han var alldeles hjälplös. —
”Ja, det har du ju redan gissat,” sade han för att locka
Gertrud att tala.
Gertrud såg hela scenen alldeles tydligt framför sig. Hon
tvekade inte ett ögonblick. ”Så skjuter han dig åt sidan,”
sade hon, ”och ser ner i vattenämbaren.” — ”Ja visst, det
är just hvad han gör,” sade Gabriel. — ”Han ser ner i
vattnet från paradisbrunnen,” sade Gertrud betydelsefullt.
Men innan hon hann säga något mer, hade Gabriel, utan att
han själf visste om det, läst sig till hennes tankar, så att han
på en gång hade klart för sig hur Gertrud tänkte sig
upplösningen af äfventyret. Han började berätta mycket ifrigt.
”Du förstår väl, Gertrud, att det inte fanns annat än
vatten i ämbaren, när jag bar ut dem ur El Aksa, ingenting
annat än klart vatten.” — ”Nå, än nu då?” — ”Jo, när
den där karlen lutar sig öfver dem, ser jag ett par kvistar
ligga och simma på vattnet.” — ”Ja visst,” sade Gertrud,
”jag trodde, att det skulle gå alldeles så. Och på kvistarna
sitta hopvikna, gråaktiga blad, ser du inte det?” — ”Jo, jag
ser. Han är väl något slags undergörare, den där dervischen.”
— ”Han är väl det,” bekräftade Gabriel, ”och god och
barmhärtig är han också.”
”Då han nu böjer sig ned och lyfter upp kvistarna och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
