Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjer dem i luften,” sade Gertrud, ”veckla bladen ut sig
och antaga den skönaste gröna färg.” — ”Och så bryter
det ut ett rop af hänförelse i folkhopen,” skyndade sig Gabriel
att tillfoga, ”och med de sköna bladen i handen går
der-vischen fram till moskéföreståndaren. Han pekar på
kvistarna, och han pekar på mig. Det är ju lätt att förstå, att
han säger: ’Den här kristne har ju hämtat upp blad och
kvistar från paradiset. Fattar ni inte, att han står under
Guds beskydd? Inte går det an att mörda honom!’
”Därpå går han fram till mig, alltjämt med de strålande
bladen i sin hand. Jag ser hur de lysa i solskenet och skifta
färg: än äro de röda som koppar och än blåa som stål. Han
hjälper mig på med oket och tecknar åt mig, att jag skall
gå. Och jag går, så fort jag kan, men jag kan inte låta
bli att se mig om flera gånger. Och alltjämt står han och
håller upp de skiftande bladen, och folket står stilla och
ser på honom. Och så står han kvar, ända tills jag har
hunnit ut från tempelplatsen.”
”Å, Gud välsigne honom!” sade Gertrud. Hon låg och
smålog mot Gabriel. ”Nu kommer du nog riktigt hem med
vattnet från paradisbrunnen.”
”Ja,” svarade Gabriel, ”nu är det inte något mer hinder
i vägen, nu kommer jag lyckligt hem.”
I detsamma lyfte Gertrud hufvudet förväntansfullt och
log på nytt. ”Bevare mig väl, hon tror visst, att jag har
vattnet här!” tänkte Gabriel. ”Det var förfärligt illa gjordt
af mig att narra henne. Hon dör säkert, om jag säger henne,
att här inte finns sådant vatten, som hon längtar efter.”
I sin ångest tog han vattenglaset, som stod på bordet,
detsamma, som Betsy förut hade bjudit Gertrud, och räckte
det till henne. ”Vill du nu smaka vattnet från paradiset,
Gertrud?” sade han och rösten skalf af ängslan. Han blef
nästan förfärad vid att se Gertrud sätta sig upp och gripa
efter glaset med båda händerna. Hon drack ur halfva glaset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
