Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stelnar till mask, har i ”Purpur” ersatts af det fulla hjärtats
patos, af djupögd smärta eller klar och lugn ro.
Häri ligger framför allt ”Purpurs” betydelse, och ur
denna synpunkt kan den betraktas som Hallströms afgörande
konstnärliga genombrott. Den förefaller att vara skrifven i
en svällande segerkänsla, som bidragit att ge den dess heta
färg och yppighet.
Hittills hade Hallströms diktning rört sig i tvenne rätt
tydligt åtskilda fåror: den satiriska ofta bittra
verklighetsskildringen och den patetiska och varmblodiga
fantasiberättelsen. Det var två olika sidor i hans rika och komplicerade
natur, som tagit sig relativt själfständiga uttryck: hans klara
och skarpa iakttagelsegåfva och hans naivt skapande och
flammande inbillning. Icke som om en fullständig isolering
varit möjlig, eller som om enheten saknats — det motsatserna
öfvergripande elementet har ju här ofvan redan antydts —;
men man kan icke desto mindre i de realistiska berättelserna
tala om en viss kyla hos det psykologiska intresset, fast kyla
inte får fattas som brist på medkänsla. Medkänslan brinner
alltid med mer eller mindre lönlig låga i Hallströms
mänskoskildring: den kyla, man tycker sig känna i ”Vilsna
fåglar”, är snarare en vemodig insikt i lifvets allt för enkla
och allt för lätt genomskådade mekanik, en trött ringaktning
för det enformiga stoffet, en känsla af ofrihet och bundenhet,
som sammanhänger med den unge diktarens verklighetsförakt.
Å andra sidan kan man i de blossande scenerna i
”Purpur” någon gång tycka sig skönja ett undanträngande af
det mänskligt omedelbara, ett öfverhandtagande af den
artistiska fantasiens färgrika och dofttunga formvärld. I detta
vacklande mellan intellektualism och esteticism — båda dessa
begrepp här fattade i konstnärlig mening, på sätt som
antydts — låg i själfva verket all oron i ett rikt och motsatsrikt
temperament, som ännu ej kommit till full jämvikt.
I Hallströms senare produktion närma sig båda dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
