Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strömningar hvarandra, genomtränga och befrukta hvarandra.
Det skenbart alldagliga blir djupt för en blick som är på en
gång klar och öm; medkänslan, den högsta och strängaste
af sånggudinnorna, öppnar portarna till själens underland, till
dess dystra gåtor och mystiskt sköna ängder, och ingen
tillvaro är så fattig, att den ej har en väg dit. Drömmen och
verkligheten smälta samman för skalden; han söker i dem
båda detsamma: själens lif, de stora och outsägliga
ögonblicken.
Det är denna upphöjda och innerliga stämning, som
talar ur Hallströms senare verk, hans egentliga
mästarnoveller.
Han är icke längre enbart psykologen, som skildrar
de markanta typerna, de slående exemplen på själslifvets
lagar, de intressanta fallen, den psykiska kemiens
öfverraskande experiment och betydelsefulla rön. Diktarens patos
är dock ett annat än vetenskapsmannens, och hur mycket
psykologien än betyder för en mänskokännare och
mänskoskildrare af Hallströms rang, så är den i sista hand dock
endast medel. De gestalter, som han skapar, äro för honom
mera än formler för hans teoretiska vetande om mänskonaturen,
de äro bärare af hans syn på lifvet, dess strider
och problem.
Belysande för den utveckling hans konst genomgått är
en novell sådan som ”En simpel tragedi” ur samlingen
”Thanatos”. Skildringen af hufvudpersonen med sin
trollkarlsaktigt skickliga anatomi af den breda och trygga
hvardagsmänskans säkerhetstillstånd är mästerlig, icke minst genom
sin lugna frihet från öfverdrift. Men däri ligger, om man
frånser den säkra knappheten och den koncentrerade
rikedom på iakttagelse och kunskap, som skymtas bakom nästan
hvarje rad, ingenting som i princip går utöfver ståndpunkten
i ”Vilsna fåglar”. Men slutscenen, med dess skildring af
mannens förkrosselse inför den oanade sorg som träffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
