Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
imponerade nästan allra mest. Att tiga riktigt djupt under
breda bloss på cigarren, med en bred rygg mot väggen, en
bred maklig blick ur öppna ögon, som midt under en talares
klimax vända sig bort i godmodig trötthet — sannerligen,
i dessa de oinfriade växlarnas land finns det ingenting, som
tar sig solidare ut och ger långvarigare kredit.
Men nu talade vi nästan allesamman om nästan allting,
utom politik och religion, ty vi hade hunnit ifrån de år,
då man tar sådant på allvar och inte ännu kommit in i dem,
då man tar det praktiskt, hade också alla läst åtminstone ett
par franska romaner och sålunda lyft oss öfver all naivitet.
Men hypnotismen rörde vi vid, mycket försiktigt med en
allmän känsla af, att det ”låg någonting i det”, litteraturen
grepo vi vid strupen och sade henne grofheter midt i
ansiktet, stötte i henne ett ord, hvasst som nålar, ”stil!” det
fattades henne stil! Det är ett så präktigt ord detta, man kan
gömma hur mycket och hur litet man vill bakom det, och
som anklagelse är det nästan ögonblickligt fällande. Och så
talade vi om taflor och byster och vers, om syntes och
analys, om symbolism och realism, idealister voro vi
allesamman och svepte oss i kejsarens allra nyaste kläder med äkta
mässingspaljetter på.
Jag vet inte riktigt, hvad vi ville, ty uttrycken voro så
sväfvande, men det framgick tydligt af allt, att vi hade tusan
till resurser inom oss och en gång skulle skaka nya
konstriktningar ur ärmen med samma lätthet, som magikern skakar
fram kaniner. För lifsglädje fanns det hos några en allmän
böjelse, som togs ytterst allvarligt och diskuterades — en
smula tråkigt — som en afgjord, skyldig sak; hur man
skulle nå dit lämnades så där åt ens eget fria skön, och
den, som somnade öfver Hans Alienus, antogs ha fullgiltiga
privata skäl för det och kunde ju försöka gymnastik i stället.
Men framför allt ifrade vi för ”det nya”, vi höllo fingret
på tidens puls med en högtidlighet, som om vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
