Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FALKEN.
■ enauds ögon togo färg af dagern, domnande matta
och mörka i skymningen, lysande, smältande guld,
när solskenet svepte öfver hans hår och sträckta
hals, gnistrande i vidgade och krympta flammor, när de
spejade öfver fälten med blå dimma mot morgonrodnadens
sneda ljus och hararnas prassel i snåren och skrämda fåglar
och gungande kvistar.
En lat och stolt blick, reflex af förgylldt stål på hvilande
dolkfäste, af lyckoslant på zigenarflickans bruna bröst; lat
och stolt var också rytmen i hans nakna fotters gång eller
armarnas linje, när han lade sig rak i hettan med händerna
under nacken och hörde hornen jubla på afstånd och marken
darra för jägarnas ridt.
Men, när det så blef tyst — en underlig spänd tystnad,
liksom sträckt ut i ett spetsigt hvalf af orörlig väntan, med
itvenne svarta, krympande fläckar, som stego i kretsar högst
uppe — då vände Renaud sig ditåt, lutad på armbågen,
med ögonen stora och läpparna halfslutna, och när
punkterna stötte samman och föllo, den ena sviktande i veka
bukter, den andra skarpt som ett spjut ständigt öfver, och den
blåa luften åter klang af röster, och ryttarna sprängde fram
att se falk och häger sluta sin strid, då sprang gossen nära,
och han skrek af fröjd, när falken lyftes, ännu darrande
af ifver, på sin herres handske, med vingarna hängande
och ögonen blinda under hufvan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
