- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
56

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ut till nya färder på hans skuldra, och midt i hans glädje
tryckte honom hans ringhet, och han vågade knappast se
på den, och det sved i hans hjärta, att den aldrig ville dela
hans fröjd, att aldrig dess blick ville smälta i värme mot
hans, och han flydde till drömmarnas vidder.

Han lade sig ned midt på heden med röd ljung under
sitt hufvud, och molnen gledo förbi som människoöden,
tunga och lätta, samlade inom fasta linjer eller spridda i
flykt, ständigt med vindens osynliga hand mot sin skuldra,
och buskarna lutade sina prasslande gyllene kvistar, och
Renaud berättade sagor för falken.

Kung Artus var kommen igen, ur Bretagnerhafvet räcktes
honom åter hans svärd Excalibur, blått som natthimmel i
köld, hans tolf riddare lyfte sina tunga hufvud från
stenbordet och skakade sömnen bort, marken sjöng under deras
steg, Gareth var med, furstesonen, som tog köksdrängens
kläder på och vände Lynettes klingande hån till kärlek,
Renaud var också med, var ädel född, och hästen dansade
under honom, och falken, som nu sof med hufvudet sänkt,
satt högt på hans hand och sökte hans blick med ögonen
glänsande af glädje och hjältesagors gula sol.

Men molnen gledo förbi som människoöden, drefvos
mörka öfver hvarandra till ett hvalf af jätteblock, där
solstrålar föllo genom öppningarna, bleka och skarpa som spjut,
och falken drömde dystra drömmar af maktlös vrede och
vaknade med ett skrik.

Snart fingo ströfvande gossar se sire Enguerrands fågel
på Renauds hand, riddarens drängar grepo honom och förde
honom till slottet, och han frös af köld, när falken togs
från honom, orörlig och stolt som alltid, utan en vändning
af den krökta halsen eller en blick ur kalla, lugna ögon.
Man förde den till dess herre, men han hade ej en smekning
ens för den saknade gunstlingen, som låtit sig beröras af
oädla händer, sire Enguerrand blickade tyst ned på Renaud,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free