Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
töcken, medan molnen ofvanom hade glänsande bårder som
fjärilsvingar.
De slöto sig i en halfkrets, plym vid plym, skuldra
vid skuldra, kring en buske, där fången bands, hästarnas
täcken slogo för vinden, rödt tog djup i skuggan, tungt som
hopplös trängtan, rödt brann i ljuset, lätt som segerjubel,
fröknarnas veka halsar böjde sig framåt ur vagnen, och deras
toppiga hufvor gingo i ett med axlarnas sluttande linjer; de
voro som hägrar, tyckte Renaud, och han nästan väntade
att höra dem gifva till gälla skrik, när hornlåtarna föllo som
slungade stenar långt borta, och allt blef tyst. Men när han
såg dem tydligare, med deras tunna, raka läppar och
sällsamt drömmande ögon, som alltid riktades på något oändligt
fjärran i kylig ekstas, och de hvita, lata händerna i skötet
och dräkternas långa veck, då tycktes de honom underbart
sköna som de rikaste helgonbilder med domnande
vaxljuslågor vid foten, och det smärtade honom, att de skulle se
honom bunden. Han lät blicken löpa vidare, utmed tärnorna
skygga, nätta fåglar, som han velat skrämma med en
hvissling, vackra hästar med oroligt vädrande mular — utmed
drängarnas röda ansikten och nyfiket gapande munnar,
utmed den bruna slätten, där han sprungit sig trött och drömt
sig trött.
Han visste hvad för ett öde, som väntade honom, men
när islandsfalken bars fram, och han förstod, att det var
denne, som skulle utföra straffet, då skrattade han i glädje,
och hans hjärta bultade af stolthet, liksom när de voro hans,
fågeln och den långa soliga dagen och fältet med lyssnande
vindar och bugande höstgula träd.
När falken skådat ljuset åter och vant sig att se,
samlade han sin styrka till flykt och väntade att svingas af
bärarens arm. medan hans blickar snabbt sökte rofvet i
luften — de voro skarpa och vilda af hunger och
flammade som af gnistor, och de hade intet minne i sina djup.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
