Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Falken
de kände ingen igen. Men Renauds ögon stodo ängsligt
spörjande på fågelns och tårades af sorg att ej möta dem.
De skulle ha speglat hans dagars käcka längtan och hans
förakt och hans drömmar på den röda ljungen, men de
väntade blott snålt på rof, grymt och kallt, som människornas
nyfikenhet eller skämtet på sire Enguerrands tunna läppar,
och han kände sorgen svida bittrare än förr och vände
hufvudet åt sidan för att finna sig själf igen, med
ögonlocken slutna om fladdrande tankar.
Han låg så, medan härolden läste upp lagen — ”tolf
sols i silfver––sex uns kött vid hjärtat–––-så skyddar
sire Enguerrand ädlingarnas nöjen” — han såg ej upp,
när huden rispades, för att blodlukten skulle locka falken,
och när den sänkte näbben i hans bröst, gaf han ej till ett
rop, skälfde blott, så att fågelns ögon flammade till i vrede,
och hans vingar spändes ut att slå.
Och senechallens döttrar lutade fram sina hufvuden med
en glimt af intresse i de sällsamt drömmande ögonen, men
de lyfte ej händerna ur skötet, och deras dräkter lågo som
förr i lugna veck, och hästarna fnöso af blodlukten och
stampade i frostig mark, så de röda täckena flämtade mot
morgonluftens blånande blekhet, men Renaud låg tyst, och
jägarna stodo fåfängt med uppsvällda kinder och hornen
till munnen, färdiga att öfverrösta honom.
Den första smärtan hade ryckt i hans finaste fibrer,
det var som om hjärtat skulle följa med, men sedan hade
han domnat nästan i välbehag, i svindlande dvala, och medan
blodet gled varmt ur såret, och den hvassa näbben slet i
hans bröst, drömde Renaud sig in i sina drömmars höga
blåa luft, och han förstod allt, döden och äran, och han
kände, hur den brann och bländade, hjältesagornas gula sol.
Och när sire Enguerrand trodde, att lagstadgans sex
uns voro erlagda, gaf han männen tecken att blåsa, och
falken lyftes bort, mättad af blod och med ögonen åter fyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
