Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O ’*.. 0 - O ... O „ o* -.. o * . - o ...O ... O o* O 0- -.. 0 - -. 0.
Per Hallström
Så måste han gifva sig i väg snart, ty det började bli
sent, och hästen skulle hem; litet mat åto de, tyst och nästan
vördnadsfullt som vanligt, sutto så och väntade på uppbrottet
utan att finna ett ord att säga om det. Då lyfte Nils upp
en af de näfverlurar som stodo bredvid bänken, en stor
lur, så vid och så konstfullt svängd, att man kunde sjunga
och ropa igenom den, och orden kunde höras på långa
håll öfver vidderna.
”Det var nu sant,” sade han, ”den här ... Vi skulle
väl bestämma stället.” Och de togo den med sig och gingo ut.
Nedanför inhägnaden åt höger var en brink med fina.
gråa aspar, som ännu inte hade löf, där sköt åsen fram mot
de mörka skogsvidderna och bäcken därnere i sitt svarta
bråte och de små gröna markerna långt borta, där ett stycke
af byn syntes.
”Här,” sade han, ”här har du ingenting som stänger,
och just midt öfver i kilen vid nyodlingen kommer jag mest
att hålla till, ditåt ser du, där det är en grå fläck. Där hör
jag dig, men ingen annan.”
Marit såg ut öfver nejden inunder sig, den låg så
sällsamt tyst, fast vaken i det lätta, bleka ljuset, några
trasttoner dallrade bristande klart, från löf och knoppar svepte
en tunn och kylig doft emot henne. De kommo öfverens om
de dagliga tider, då de skulle meddela sig med hvarann,
om något händt, eller bara för att fylla ut den långa stilla
väntetiden. Niis stack luren i hennes hand.
”Försök nu,” sade han, ”om den är bra!”
Marit satte den skrattande till munnen och fyllde den
med ett klart och klingande rop, så höll hon upp, och båda
lyssnade.
öfver trädtopparna flög tonen, ut i den tysta luften
öfver de blåsvarta nejderna, kalla, som om is ännu låg och
klirrade i bäckarna, snabbare än en fågel flög den och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
