Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I Bi.Å Skogen
Och svaret kom:
"Farväil, farväll
till morgon kväll!"
Men det var inte alls mening som afsked, bara ailt
hvad Nils kunde hitta på, och Marit sjöng igen med rösten
svällande af glädje:
"Allt går med min vilja.
Gossen väntar så stilla
tills en månad från nu,
tills en månad från nu."
Så kunde de hålla på länge, Nils gaf svar som det
bäst föll sig, ty han hade icke så lätt som Marit a tt göra
visor, hon var känd i trakten för det. De som annars,
liksom folkets flertal, hade så föga att säga hvarann om det
som låg dem närmast, hur mycket de än menade och kände,
de funno nu på detta afstånd mångdubbelt flera ord, än
när de hade händerna samman. Det var ingen att skämmas
för här, öfver att man tänkte och talade onödigt, det var
till den blåa kvällen själf man talade och fick svar. Det
behöfdes icke ens ord till det alltid, blotta toner voro nog.
bara att låta dem svinga sig ut och breda sig och falla, bara
att känna, hur ens inre ro kvällde fram och väfde sig i allt.
Och det gula sneda ljuset föll ned på åsarnas
sluttningar, tände hvar färg så tydligt och klart, höll fram hvart
lysande löfträd mot barrskogens dunkel, steg upp i
topparna och brann och var borta med en fladdring genom
rymden.
Det hände, att de stodo där ännu och talade om, hur
dagen gått, och hvad de gjort, och hvad de väntade, och
deras lifs enformiga lopp fångades i enformigt klingande
små strofer, som flögo fram och åter öfver den ändlösa
skogens tystnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
