Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•O**’*...O"*...-O”...-O’-..,*0" -O
!•–- — ––––––––•—— —....... ...................... — -:
Per Hallström
V.
Så gick tiden för Marit däruppe, hvar timme lång och
trög, men icke alls tung, hvar dag lik den andra, men ändå
det hela, när hon tänkte tillbaka på det, så underligt kort.
Det var som en dröm allt, när man ligger med halfvakna
sinnen i gryningen, och bild efter bild drar förbi, det tyckes
vara hela dygn man genomlefvat, men när man rycks upp
ur stillheten och ser med vakna ögon tillbaka, förvånas man,
att det knappt förgått någon stund alls.
Vädren drogo förbi i växling, regnet trummade på taket,
vinden vräkte undan skyarna, det kom och det gick, men
alltid lika ensamt och stort — mest var det den blåa luften
som slöt sig kring allt och bar hvar tanke bort öfver den
gränslösa vidden.
Och snart var det tid för Kari-mor att komma.
Det var en liten tyst gumma med rynkiga röda kinder
och buttert beställsamt sätt, som bodde i en by rätt långt
borta, men hade praktik öfver många mil. Mellan sin mera
allmänna verksamhet, hvilken endast uppkommit af
förhållandenas makt, bodde hon hos sin dotter och måg och
styrde hela huset där, utan att någon visste af det eller såg
mycket till henne, ty hon arbetade undangömdt som en
tomte, tidigare på fotterna än någon annan, tassande tyst
i morgonljuset.
Af sin diskreta ställning hade hon blifvit mycket
hemlighetsfull och talade lika litet om sina affärer, när de föllo
inom kyrkans och samhällets vigda gränser, som när de
rörde sig om vildmarkens egna oregelbundna förhållanden,
det var henne också ett och detsamma. Båda slagen af
uppdrag tog hon mot med samma min, en ruskning af det
lutade hufvudet så långt inne under sehaletten. att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
