Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Per Hallström
Marit blef helt förskräckt och ledsen. ”Men i Herrans
namn, mor, skall hon redan besvära sig, skall hon inte
hvila?” sade hon.
Gumman vände på sitt svarta hufvud just nog för att
ännu en gång få en hastig syn öfver sin patient, hon svarade
ingenting på frågan, ruskade sakta sitt ansikte in i mörker
igen.
"Det är nog tid på att behöfva mig snart,” sade hon.
Och därmed tog hon styret i hushållet utan några ord
just, bara korta frågor och nickar, korna mjölkade hon, och
äfven de funno sig utan en tanke på protest i maktombytet,
gröten hällde hon upp och tycktes anse den som sitt verk
helt och hållet att döma af den hjärtligt uttråkade min,
hvarmed hon åt den — så långt från bordet som möjligt. Marit
satt plötsligt som främmande och kände sig helt matt och
svag. Till slut, när allt var färdigt och Marit bäddad på
bästa sätt, kröp gumman in på sin lave vid dörren och sof
med små korta, fnysande andetag, till och med hennes sömn
tycktes vara belastad med bekymmer och ha mer brådtom
än andras.
Morgonen därpå fick Marit ligga stilla och se hennes
lilla svarta gestalt glida ut och in i guldskimret vid dörren,
sjönk tillbaka i trötthet och började tycka synd om sig själf
och Kari-mor och hela världen och undrade, om hon
någonsin skulle komma upp igen eller kanske slätas ut till evig
ro här i ensamheten af gummans trötta händer. Det tycktes
henne nästan bäst så, fast helt sorgligt tycktes henne, att
det hela var till för detta, hela den kalla öde skogen och
mörkret som började komma igen.
Fram på natten kom så hennes kamp, och där blef
som en hvirfvel omkring henne, ur hvilken ingenting annat
tog form än Ingers förfärade ögon, vidgade som mot
fördömelse, och Kari-rnors svarta hufvud, som plötsligt kördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
