- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 23. Per Hallström ; Erik Axel Karlfeldt /
89

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Blå Skogen

fram öfver hennes axel för att bringa henne i välgörande
skrämsel.

Men när allt var öfver — morgonljuset var redan inne
då — då fanns där inte endast ett nytt lif i stugan, men också
en ny Kari-mor. Icke ett spår till trötthet längre, inga
grumliga och bekymrade blickar, men två tindrande ljus,
som inte visste hvilken de ville bäst. Hon satt vid bädden
och hade något i knät, men Marit var för matt att kunna
vända sig helt och se det, frågade blott med en blick hvad
det var, gosse eller flicka?

Gumman förstod henne genast. "En gosse du,"
hvi-skade hon, "en stor präktig gosse" och hon höll upp
skatten tätt intill henne bara ett ögonblick för att visa henne,
hur stor han var.

Och genom moderns feberaktiga inre sköt ett vimmel
af känslor, glädje, som hon väntat på och plötsligt fann
där, svällande stolthet och sorg och ängslan, som smälte
bort — midt i detta obestämda en jublande tanke, att det
var en gosse, och att han aldrig skulle behöfva känna, hvad
hon känt. Och hon domnade af i trötthet och fasa för
minnet.

Kari-mor satte sig ner igen och besåg noga den
nykomne, strålande och förtjust, kände varsamt pröfvande på
hans lemmar, triumferade, utan att vara medveten om det,
öfver detta nya lif, så friskt i sin obrukade kraft mellan
hennes skrynkliga händer, denna nya varelse som skulle ta
upp den kamp, hon dock kände så väl. Icke att det var
mycket roligt, han gick till mötes, släp och slit mest, efter
hvad hon rönt, men det skulle nu vara så, och det måste nu
bäras och så vacker, så präktig, som han var!

Där satt den gamla med hvart minne af trötthet borta
och lekte in i lifvet den lilla, som nyss pröfvat det första
som det gaf, dess första stora smärta, och i hennes ögon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:43:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snl/23/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free